2016 Norge – Lofoten
Välkommen till Valborgs blogg! Du kan följa oss genom att prenumerera på uppdateringar längst ned på sidan.
Klicka på kartan och scrolla med musen för att zooma. Klicka på en bild för bildspel.
Längst ner på sidan kan du skriva en aktuell kommentar och bifoga en bild – skriv bildtexten i ett nytt stycke på slutet av kommentaren.
Om du vill skriva något om ett tidigare avsnitt på resan så använd länken “Svara” underst på kommentaren det gäller. Använd de blåa pilarna nere till höger på skärmen för att snabbt hoppa till slutet eller början på sidan (fungerar inte på iPhone).
Klicka på “Nyare kommentarer” för att se det senaste! Eller klicka här
(alla kommentarer får inte plats på en sida)
Nu har vi lagt alla bilderna på en egen sida – se menyn! Eller klicka här
1685 nm 3/7 – 7/9
Hej! Följer med spänning och intresse er blogg, verkar helt fantastiskt, så vackert. Seglar ni mest el måste man gå mycket med motor i de smalare passagerna? Och hur är “ner”-vindarna i de smala fjordarna? Har hört att de kan vara luriga om man har seglen uppe.
Visst räknar ni med att det fryser runt båten i vinter? Golfströmmen håller väl inte isfritt helt? Kör ni med värmekabel även i vattnet runt båten el räcker det med elementet inne? El använder ni bubbel-metod? Många frågor, du får svara i mån av tid, jag kommer läsa med andakt.
Allt gott!
Per Ola
Roligt med många frågor Per Ola!
Motor: ja, mer än vanligt pga lite vind men vi seglade åtminstone en del varje dag vi var ute. Vi låg still pga kuling bara en dag på 6 veckor 🙂
Fallvindar: Några andra båtar råkade ut för fallvindar på dryga 20 m/s. De uppstår när det blåser hårt från fjället ned mot havet, dvs på läsidan. Så i en sådan situation ska man gå långt från land, och helst inte vara i en smal fjord om det blåser “på tvären”.
Isen: Inte i Svolvaer som ligger en bra bit ut så Golfströmmen värmer bra. Dessutom ca 2 m tidvatten, så det blir strömt både in och ut i hamnen. Inget arrangemang i vattnet runt båten behövs.
10/10 Svolvaer
Fina dagar med sol och lite vind. Förberedelser inför vintern med värmekabel på skrovgenomföringar och frostvakter monterade. Sen var det dags för säsongsslut med den nya presenningen. Termostaten på oljeelementet (600W) och byggfläkten (1000W) står på 10 grader. Tellstick larmar vid strömavbrott. Rafael och Hilde har lovat titta till båten om det blir problem.
Valborg i vinterskrud
8/10 till Svolvaer, 13 nm, 3-6 m/s NO, sol 🙂
Först fiske på utsidan Skrova där jag fick 6 lyrtorskar på 2 pilkningar (det var sej fick jag senare reda på!). Men lite guppigt och gick då in i lä bakom Skrova. 6 makrillar blev fångsten här men tyvärr ingen torsk idag. Fin segling in mot Svolvaer i solnedgången.
Solen gick ner strax för kl 18
7/10 till Skrova, 5 nm, 0-2 m/s, sol
Seglade ut i sakta mak och såg solen gå ner över Lofoten. Skrova är valcentret här, man tar några valar fortfarande i maj. Fin restaurang med valbiff, men tyvärr stängd. Klart väder och fantastiskt norrsken! Som en båge över himlen hela tiden, och emellanåt sprakade det mera.
Norrsken över Lofoten
Ser fantastiskt ut! Det är en dröm att få se norrsken. Det har jag inte bockat av ännu!
Norrsken något jag verkligen drömmer om att få uppleva någon gång i mitt liv.
26/9 fisketur från Svolvaer, 7 nm, SV 4-8 m/s, sol
Valborg fixas till inför vintern, del 1. Fick en 4 kg torsk efter 15 min! Gammal sjö o blåste upp, så ganska skvalpigt. Gick in i lä och rensade fisken. Sen mojnade vinden, så det blev en liten segeltur också.
Utsikt från båtplatsen i Svolvaer där Valborg ska ligga i vinter (i vattnet)
6/9 i Svolvaer. Regn och mera regn
Göran tog Hurtigbåten kl 06.30 som inte visade sig vara så hurtig – inställd pga maskinfel men han hann precis ta en taxi till flygplatsen och flög till Bodø där han hann med planet hem till Sverige. Tisdagen ägnade jag åt möte mad hamnchefen Stein, att byta packningar i toaletten och att förbereda Valborg för 2-4 veckor i hamnen. Kommer det frost?? Svårt att demontera duschen på akterdäck, och fick inte tag på några kulventiler som passade för avstängning. Lösningen blev att jag tappade av allt vatten, och hoppas att slangarna till akterdäck också dräneras. Jag träffade ett par på bryggan som bor i båten året runt med en 3-åring. Busschauffören var en svensk som tröttnat på Stockholm och återvänt till sin mors födelsetrakter. Även han bodde i båten året runt, så det verkar gå bra i Svolvaer. Ingen is i hamnen. Vi får väl se hur det blir för Valborg.
Trådlös övervakning via Internet av temperaturen i båten via Teldus live. Det går också att stänga av och sätta på elementet och avfuktaren.
5/9 åter till Svolvaer via Trollfjorden, 41 nm. 4-7 m/s NV -> V, regn, sen molnigt
Regnigt och blåsigt just när vi lämnade lilla Stokmarknes. Lite segling över fjorden till Raftsundet, som vi nu hade läst på och borde pricka när strömmen är som svagast, dvs 2-3 timmar före högvatten. Det stämde bra, och vi tuffade i sakta mak genom den trånga biten av sundet utan någon ström alls. Små gårdar överallt, även på västsidan som inte såg ut att ha någon väg. Stark trafik med turistbåtar stod det i beskrivningen, men det måste vara under högsäsong. Vi mötte bara Kustvakten som kom med en jättebåt. Smalt på tvären, och sen genom mynningen till Trollfjorden. Vi hade fått varning i Stockmarknes att inte gå för nära den norra väggen eftersom det förekommit ras efter all regnande ungefär där turister klottrat sina namn på bergväggen. På våren ska man inte gå in i fjorden pga risk för ras efter frostsprängning. Nu var det lugnt och helt stilla på den smala biten, åtföljda av en stormfågel. Molnen hade hängt låga med regnskurar, men nu klarnade det upp lite och toppar med glaciärer kom fram ur dimman. Längst in i fjorden finns en kraftstation, inte så charmigt… Men vi såg ett gäng paddlare på stranden som vinkade glatt. Lunch under färd när vi glidit ut ur fjorden. Då möttes vi av 3 ribb-båtar med turister, tur att vi slapp dom därinne. Det hade nog varit majestätiskt men lite underligt att se Hurtigruten vända därinne som den gör 2 gånger/dag. Sen bar det hem mot Svolvaer med motor, men det var längre än vi trodde så det var nog tur att vi inte stannade för att fiska som jag föreslog. Vi backade in mellan Y-bommarna, och sen tog det en stund att ordna med säker förtöjning. När vi kom in till byn för att äta på restaurang visad Svolvaer klart upp sina stilpoäng, mycket charmig kajpromenad med flera mysiga restauranger. Det blev valbiff för min del och fisksoppa för Göran.
Göran tog Hurtigbåten kl 06.30 som inte visade sig vara så hurtig – inställd pga maskinfel men han hann precis ta en taxi till flygplatsen och flög till Bodø där han hann med planet hem till Sverige. Tisdagen ägnade jag åt möte mad hamnchefen Stein, att byta packningar i toaletten och att förbereda Valborg för 2-4 veckor i hamnen. Kommer det frost?? Svårt att demontera duschen på akterdäck, och fick inte tag på några kulventiler som passade för avstängning. Lösningen blev att jag tappade av allt vatten, och hoppas att slangarna till akterdäck också dräneras. Jag träffade ett par på bryggan som bor i båten året runt med en 3-åring. Busschauffören var en svensk som tröttnat på Stockholm och återvänt till sin mors födelsetrakter. Även han bodde i båten året runt, så det verkar gå bra i Svolvaer. Ingen is i hamnen. Vi får väl se hur det blir för Valborg.
På väg ut ur Trollfjorden, bara 100 m brett vid inloppet
Den här gången prickade vi rätt på strömmen tack vare Norsk los – den är som starkast vid låg- och högvatten!
4/9 till Stokmarknes, 35 nm. SV till NV, 4-9, skurar
Vaknade kl 06 av att kättingen rasslade väldigt ljudligt! Snabb titt på vindmätaren – inte mer än 6 m/s. Inga vågor alls i vår skyddade lilla vik. Ankarseglet satt kvar och och ankarvakten visade inget konstigt, vi hade inte draggat. Så vi pustade ut och somnade om efter en liten stund när vi såg att vinden lagt sig igen. Göran har ett tips på hur man avlastar kättingen med en tamp och en speciell karbinhake för att slippa ljudet (och spara slitaget på ankarspelet) – mera prylar! Vi seglade söderut, och blev snart omkörda av Hurtigruten. Det utlovade fina vädret byttes mot Lofot-väder med skurar och bara lite sol. Vi sträckte fint, men så vred vinden både hit och dit, så vi fick kryssa och parera snabbt. Vinden tilltog när vi närmade oss Stokmarknes, Hurtigrutens födelseplats. Men gästbryggan ligger i fint lä och båten rullar bara lite när vindbyarna kommer farande. Söndagsstängt som vanligt i Norge, men det nödvändiga skorpmjölet till lyrtorsken fixade Göran tack vare ett paket knäcke inköpt på Joker-butik, och det blev ännu en läcker middag!
Typisk utsikt på Lofoten
Appen SafeAnchor i funktion. Det gula spåret visar hur båten rört sig senast. Det oranga närmast cirkeln är när vindpusten kom. Man ställer in cirkeln beroende på hur mycket ankarkätting man har ute.Vi undrade om larmet skulle gå ifall båten kommit utanför cirkeln, och det tjöt rejält när vi tagit upp ankaret och åkte iväg!
Ankarseglet som hissas i dirken minskar båtens seglande rörelser när man ligger vid en boj eller för ankar.
3/9 till Lifjorden via Anda, 47 nm. NO 2-4 m/s, sol 🙂
Solen värmde gott redan tidigt på morgonen. Start kl 09 då vi hittat ett fågelberg, ön Anda norr om Stø, med 20.000 häckande lunnefåglar! Solen sken, och det blev motor för att klara distansen. Men till vår besvikelse såg vi inte en enda lunnefågel – de hade alla flyttat ut för att dra till varmare trakter. Kvar fanns skarvarna och kryckjorna, och en havsörn så det var vackert ändå. På vägen hem stannade vi vid en undervattensbrant och drog upp 3 lyrtorskar. Sen fin segling söderut i eftermiddgsbrisen. Solen sken fortfarande när vi kom in i Lifjorden där vi tänkt ankra. Men längst in var bergen flacka med öppning mot nästa fjord västerut så vi åkte tillbaka till fjordmynningen där vi hittade en fin plats. Ankarvakt och ankarsegel fixade, och sen lagade Göran en läcker kycklingfilé (lyrtorsken får vänta tills imorgon då vi kan bunkra ströbröd). 1 m/s nu, stämmer prognisen så blir det lugnt inatt.
Utflyttat fågelberg – inga Lunnefåglar hemma, bara skarvar och kryckjor!
Synd på lunnefåglarna men ser fint ut ändå!
Kryckjor – tretåig mås?
Hälsningar från Värmeland du sköna
Ja, kryckja är ett annan namn på tretåig mås!
2/9 Till Risøyhamn, 33 nm. 4-9 m/s, regn, sen sol 🙂
Torsdagen blev en hamndag i Harstad. Blåsigt och regnigt ute. Vi fick mätt upp för vinterpresenning, och såg oss omkring. Här finns allt man kan önska sig på vintern: varv, segelloft, Volvo Penta Service, bubbelslangar på bryggan (så att vattnet inte fryser) Clas Ohlson, Jula, Coop… Vi hittade en plats men hamnchefen försöker byta så vi får 10 meters Y-bommar istället för 8m som den platsen hade. Dock mkt trevlig båtgranne som har en fiskebåt som pensionärshobby: Säljer fisk för 300.000 kr/år! Idag fin segling i kryss och halvvind. Vi tänkte först segla till Andenes i norr på Andøya för valjakt, men det var för grov sjö så det blev Risøy-rännan i söder istället. Det gick undan, och vi insåg snart att vi skulle komma fram för tidigt för tidvattenströmmen. Med 2 rev i storen och bottenrevad fock kom vi ner i 3-4 knop och kanalen var helt lugn och stilla när vi km fram 2 timmar före lågvatten. Ikväll ska det bli kallt: 3 grader utlovas och det är redan nere i 4 kl 22… Tidig höst!
Fin kryss i byig vind i rännan NV om Harstad
31/8 till Harstad. 34 nm, S 0-12 m/s, regn
Skyddat läge i Lødingen, men vågor från färjan skvalpade oss varje timme långt inpå natten. Regnig dag, men spännande med strömmen i Tjeldsundet! Vi läste på i guideboken, men inga konkreta uppgifter. Strömmen borde dock ha mattats av vid högvatten kl 13 tänkte vi, och lyckades pricka in bron då. 4 knops medström i Sandtorgstraumen, häftigt! Vi såg små malströmmar bubbla upp lite här och där, sen lugnade det ner sig till bron där vi hade knappt 2 knops medström och ingen vind. Vi åkte här med bil till Narviks flygplats för 2 veckor sedan och då syntes strömmen tydligt, så det måste varit mer då, tänkte jag. Vi tyckte vi klarat oss bra, och undrade hur det var när strömmen verkligen satte till? Medvind och fortsatt regn fram till Harstad där vi la till i ca 10 m/s på en bryggnock. Som tur var körde vi inte längre fram, för där sträckte sig den grova kättingen som håller fast hela flytbryggan högt uppe i ytan! Vi hittade sen efter lite rekning kajen med plats för en båt som var gästhamnen, och gjorde en fickparkering långt inne bland raderna med båtar. En liten kajvandring slutade i ett jättelikt köpcenter med kvällsöppet, Clas Ohlson, Jula och Coop! Tillbaka i ruffen var det dags för lite Googling för att se hur strömmen sätter i Raftsundet som vi tänkt oss på vägen tillbaka. Den slutade i gratisversionen av Norsk los (lots), som tydligt och klart berättade att strömmen är som starkast, 4 knop, vid högvatten i Sandtorgstraumen, men vid bron är den som starkast 1-2 timmar efter högvatten. Slack är det mellan hög -och lågvatten i Tjeldsundet!! Stämde ju precis med vad vi upplevt, men inte alls som vi tänkt – men spännande var det i alla fall att guppa omkring i strömvirvlarna 😉
Regnig passage genom Tjeldsundet
Spännande färd genom långt sund med kraftig ström i samband med högvatten. Tyvärr regnigt och dålig sikt, varför det var svårt att riktigt urskilja det vackra landskapet.
Strömmarna i Tjeldsundet. Bron är vid Steinlandsstraumen
Tjeldsundet i Norsk los. Ba = Ballstadsstraumen, Sa = Sandtorgsstraumen, ST = Steinlandsstraumen (bron)
30/8 till Lødingen, 38 nm. SV 2-6 m/s, sol och moln, inget regn
Flyg till Bodø, sen Hurtigbåten till Svolvaer via många små hamnar och 30 knop mellan grynnorna. Flygbussen stod utanför, och vi frågade om kajen för Hurtigbåten. Jodå, han stannade där. 45 min senare när vi tyckte Bodø var en ganska stor stad sa chauffören förvånat: “Jaså, vi är snart vid ändhållplatsen. Centrum var för 30 min sedan…”. Tur vi hade gott om tid, kom med Hurtigbåten med 5 min marginal! Regnig förmiddag och träff med Stein Stole på hamnkontoret. Sen ut på havet och efter en stund sken solen! Vi seglade mot nordost medan Lofoten speglades i olika molnformationer och ljussättningar – inte konstigt att Lars Lerin fascinerades av detta landskap! När vinden mojnade körde vi motor en stund så kom vinden snart igen för en stunds segling. Typisk dag på Lofoten! Sensommarvärme som snabbt blev kylig när solen gick i moln. Vi anlände Lødingen vid 20-tiden – klart mörkare än för 2 veckor sedan. Det klarnar upp och temperaturen sjunker. Nu i den goda ruffvärmen efter en jättegod middag av gourmet-kocken Göran visar termometern 6 grader ute!
Snabba scenväxlingar på Lofoten
Hej o oj! På havet igen. Så vacker bild, duktig fotograf.
Skönt att höra att ni är varma o goa ombord! Tänk att de norska kollektivfärdmedlen är så lynniga – vilken tur att ni hann! Hurtigbåten går väl bara 1 g/d? Själv satte jag mig på fel Stockholmståg i morse, men lyckades med 1 minuts marginal rusa över till rätt och kom fram i tid. Hemma i Skärhamn igen möter en vacker röd himmel och samma blåst som varit några dagar.
Ha en fortsatt fin segling – i Göteborg får vi njuta av detta istället:
http://tallshipsgothenburg2016.com
Ömsom sol ömsom regn. Växlande vindar från nästan stiltje till rejäla byar. Ganska kallt, men i kajutan varmt och torrt.
Vi kastar loss från Svolvaers hamn
Lite sen med kommentar; idag är det den 2 sept. Ni har väl haft en härlig tur idag? Såg bild från Andöya(?) under segling i strålande sol! Ha en fin fortsatt segling!
11/8 till Svolvaer, 52 nm. S 0-4 m/s, sol 🙂
Härligt att sova i båt som guppar lugnt och fint vid ankarkätting och vakna med endast några betande får som åskådare inne på klipporna. Det blev en fin konsert av fågelsång i går kväll, som matchade tystnaden i viken. Landaren intogs i full mundering i 10 grader i sittbrunnen, vi ville inte bryta magin och gå ner i kajutan. Rapporter om snöfall, minusgrader, kuling och storm i Sverige gör att vi inte känner oss särskilt missgynnande av vädergudarna – tvärtom!
Vi seglade iväg tidigt och gjorde 5 knop i västlig vind över Vestfjorden mot Lofoten, målet för vår resa! Lofoten reste sig som en avlång kuliss längs horisonten, men växte fram under dagen och fick allt fler konturer och nyanser. Målet var Svolvaer men vi ville stanna till i Kabelvåg på vägen och titta på den Lerinutställning vi fått tips om. Vi värmde upp genom att lyssna på Vinterprogrammet samt titta på Skavlanintervjun på Play. Häftigt att sitta i båten och titta ut över de berg och gråskalor han älskade och som betytt så mycket för hans konstnärliga utveckling (berättade han i P1). Det var likaså väldigt maffigt att glida in i den vik på Lofoten där galleri Espolin ligger och lägga till vid bryggan och vandra upp till utställningen. Kaare Espolin, som galleriet är uppkallat efter, var konstnär och skildrade det hårda livet befolkningen på Lofoten hade, med alla faror och utmaningar som fisket på havet innebar för individen och hela samhället. Espolins målningar var fascinerande och blev en historielektion om Lofoten, Telemarken och Finnmarken där Espolin också bott och som inspirerade honom. Lerin blir en som vanligt berörd av och det var fint att som svensk besöka utställningen och känna igen sig i motiven, men även ha känslan att känna konstnären själv. Vi tänkte på det han berättade om livet i Svolvaer, om de tuffa åren och hur han åkt härifrån så kuvad. Undras hur det kändes att komma tillbaka nu, 15 år senare, världsberömd och etablerad på alla sätt och vis?
Från Kabelvåg tuffade vi den lilla biten till Svolvaer där Valborg fått en båtplats för vintern. Vemodigt att det blir sista kvällen i båten och att semestern nu är slut. Vi satt i sittbrunnen och landade med vår Campari och beundrade bergen runtomkring oss, som inte börjar bli tjatiga! Idag fick vi också svar från Lennart om hur istiden dragit fram över Norge och polartrakterna och format bergen – en väldigt uttömmande berättelse om hur olika is kan bete sig och att det finns flera sorters glaciärer. Varsågod och ta del av den fantastiska ishistorien under anteckningen från den 7 augusti, då vi var i Bolga och ställde frågan om varför bergen här ser så olika ut?
I kväll lyckades vi trycka i oss alla veckans rester i form av ett berg med Jannes stekta lyrtorsk och pastagratäng med allt från skåpen, samt skålade i sista goda päronkonjaken. I morgon tar vi buss och flyg hemåt. Tack Valborg för en fantastisk sommar, och tack Eva och Janne för gott samarbete och mysig samvaro vår sista vecka i Norge!
Besättning på kulturbegivenhet
10/8 TILL Hjelløya. 33 nm, SV -> S, 0-6 m/s.
Vaknade till blå himmel på fina Krokholmarna. Inne på land vid det gamla magasinet satt 3 påbyltade norska damer och skalade berg med morötter – det rustas för bröllop på lördag. När vi kikade genom rutorna på magasinet såg vi rustika långbord och träbänkar med fårfällar. Det blir nog ett härligt bröllopskalas!
Krokholmarna är ett antal gröna små öar med små hängbroar emellan, så att invånarna kan hålla kontakten och t ex festa ihop. Verkar också som att det både fiskas och torkas fisk på stora träställningar. Här finns dock ingen sk service, och eftersom vi inte handlat på hela veckan började det bli tomt i skåpen. Även om vi gillar fisk vill vi gärna ha lite kaffe och bullar också. Grönsaker lider vi däremot ingen brist på, Evas och Jannes medhavda hemodlade rötter och bönor verkar räcka hela veckan! En del påfyllning behövdes alltså, så en expedition på 3 gav sig iväg i den uppblåsbara kanadensaren och provianterade. Därefter blev det sittbrunnsfrukost och avfärd vid middagstid.
Puttrade iväg ut på fjorden utanför Bodö och satte segel och mötte där den första segelbåten på flera dagar, en svensk, som dock gick för motor. Han styrde rätt emot oss och verkade vilja få kontakt, men vi hade tyvärr fullt upp med våra segel så vi missade att stanna till och småprata.
I strålande sol och slör och senare med plattläns kiorsade vi Saltfjorde så sakteliga. Luftetemperetsturen kändes mycketbhögre än de 10 grader som visades, så fri lek uppstod: fiske, telefonkonferens, bok, yoga, padda, artikelläsning, blogg, fika (gissa vem som gjorde vad?). Gennakern kom upp en stund men sen dog vinden och det blev motor sista biten in till ankringsstället vid Hjelløya. Spegelblankt vatten i kvällssol inramat av bergen vi inte kan se oss mätta på – näsor, hakor, pannor, bröst, björnar, sfinxar mm.
Utryckningstruppen på väg att skaffa föda
Vi hann med en morgonpromenad på de små öarna innan det var dags för “shoppingturen”.
9/8 till Krokholmne/Sørarnøy 49 nm. NV 1-13 m/s, mulet.
Finfin segling idag, ”går som tåget” skulle Staffan ha sagt! Till en början lite klurigt att kryssa ut ur fjordarna omgivna av branta berg, med kastvindar allt mellan 1 och 13 m/s. Väl ute på öppnare vatten blev dock vinden stadigare och gick över i liten kuling. Det blev en härlig kryss på 2 m höga böljor, inte många slag utan det forsade på bra upp längs kusten. Kom fram till Sørarnøy vid 21-tiden, ganska matta av vind och vågor men nöjda. Lade först till vid en öde brygga i byn utan el eller vatten, men kom på bättre tankar och flyttade oss till gästhamnen på idylliska Krokholmen. En endaste liten brygga men med el och vatten och den vanliga lilla lådan att lägga hamnpengen i (150 kr). Temperatur ca 10 grader så det blev hett ingefäraté som landare i stället för Campari.
Utsikten från kajutafönstret är, i stället för en glaciär, mäktiga Fugleøya som häver sig 766 meter (enl kartan) rätt upp ur havet. Först syntes den knappt i dimman och sen lyste den plötsligt upp i kvällssolen som bröt fram. Därefter kom kvällsregnet i vanlig ordning, men inte en droppe under hela seglingen. En dag till med succé, som Janne brukar säga.
Vi har haft en fantastisk dag idag och besökt Svartisen. Svartisen är en gigantisk glaciär som nästan möter fjodern. Berggrunden är en explosion av olika bergarter och måste vara ett paradis för geologer. Om ni har tid- kolla in Svartisen. Vi var där 4 timmar och dessa timmar satte avtryck. Glaciärisen är turkos,blå och vit. Det är så vackert!
8/8 till Engen vid Svartisen, 16 nm. 0 m/s, soligt
Bolga blev det inte mycket vi fick se av, kom sent fram och stack tidigt, frukost under färd – Svartisen hägrade! Men först skulle det fiskas, och det med resultat: 4 stora torskar och några lyrtorskar. Torskhuvuden till lunch och torskrygg till middag, tillagat med massor med färsk dill – mums!
Lugn resa på smult vatten idag, endast några timmar per motor tills vi kom längst in i Holandsfjorden. Uppskattat av alla efter gårdagens guppiga resa i motvind och nattens kuling och regnande. Praktiskt för oss att det ofta regnar på natten och för det mesta är uppehåll dagtid.
Förtöjda vid en liten pontonbrygga beundrade vi Svartisenglaciären på tryggt avstånd. Vid bryggan ligger även en norsk Albin Vega och då och då lägger en liten passagerarbåt från andra sidan fjorden till och släpper av folk som ska till glaciären. Ingen service, bara bryggan – lugnt och stilla förutom alla dramatiska berg som omger viken.
På eftermiddagen tog vi närkontakt med glaciären. Efter några timmars vandring upp över de av glaciären slipade bergen med hålor, raviner och små vattenfall nådde vi glaciärkanten och kunde klappa den (något som alla norrmän tydligen måste göra, “klappa en bre”). En del ville även upp på den, med stegjärn och isyxa. Så det var bara att ta fram apparaten och fota. Sen fick vi ganska bråttom ned från hela härligheten och bort därifrån, eftersom det började blåsa kallt ned från glaciären och skulle börja regna på kvällen – vilket det också gjorde. Och nu regnar det för fullt och det är hemmakväll i båten med dieselvärmen på. Och vi ser den turkosskimrande Svartisen genom kajutafönstret och bevarar vårt äventyr med olika grader av skräckblandad förtjusning…
De fyras gäng på uppdrag
7/8 till Bolga 39 nm. NO 2-8 m/s, sol, sen molnigt, lite regn
Sovmorgon eftersom det blev sent i hamn och sent i säng igår. Klarblå himmel på Lovund så det blev sittbrunnsfrukost med rivig Jarlsberg som Eva och Janne hade med från Sverige. Den Jarlsberg som finns i affärerna här i Norge, där Jarlsberg tillverkas, är plastig och menlös – hyggligt att de exporterar den goda och äter den tråkiga själva!
Lokalbefolkningen på bryggan kunde bekräfta att den stora fabriken som lyste så välkomnande igår kväll var en fiskfiléarfabrik, och att kasselaxen kommer hit från odlingar längs hela Helgolandskusten. Här finns även en fabrik som gör någon sorts plastanordningar för laxodlingarna, och en fabrik som tillverkar fiskmjöl av rens från fisket, både av lax och annan fisk. Konstigt då att det levererades fiskmjöl från Frankrike till laxodlingen – den stod i stora fraktlådor på bryggan med innehållsförteckningen ordentligt stämplad på: fiskmjöl, fiskolja, majsstärkelse, gluten, alfaalfapulver, algextrakt och vitaminer och mineraler. Undras vad laxen tycker om denna mat? En förstår hur viktig laxen är för landet, och vi blev inte förvånade över sponsorbanderollerna vid målet för dagens cykeltävling på ön: Laksen är bra før Norge! (undras om tvärtom gäller?)
Lovund var en väldigt trevlig upplevelse. Vänliga människor och fantastisk natur. Promenaden gick till fågelklipporna där vi skådade lunne och havsörn och även hade fantastisk utsikt mot de osannolika öarna utanför, bl a Traena. Som kulisser klippta ur papper, med taggar och utskott – bara fantasin sätter gränser för vad som framträder: sfinxer, sjölejon, fallossymboler mm.
Tillbaka i hamnen kom det in en segelbåt med svensk flagga, fast hemmahamnen var Svolvaer. Ragnar fick nya tips om var båtar kan vinterförvaras, så nu kan det bli ändrade planer…
Lämnade Lovund vid 16-tiden och gick för motor tvärsemot vinden och i ganska höga böljor hela dagen, till Bolga där vi nu vid midnatt lagt till och fort ska få pasta med pesto och Doppio Passo. Väl förankrade mot den sydvästkuling som ska komma i natt – känner oss trygga i Valborg som stävat på så fint hela dagen.
Blickar åt olika håll
Vilket spännande äventyr ni är på! Roligt att få följa er via bloggen. God fortsättning på resan!
6/8 till Lovund 28 nm. V -> N, 2-5 m/s, molnigt. lite regn
Systrarna har inte synts till på hela dagen, trots sol. Topparna ligger insvepta i moln, liksom många av bergstopparna häromkring verkar göra. Vi har ju sett dem på bilder, och vi såg dem i fjärran från Torghatten – så vi vet att de finns där!
Sandnessjoen verkar bara halvintressant, så vi stannade mest ombord förutom lite inhandling och tvätt, i väntan på Eva och Janne som kom med buss efter nattlig tågresa via Halden, Oslo och Trondheim.
God lunch på makrillrester och morellkaka från Maderna, samt lite uppdatering av läget hemma innan vi kastade loss och seglade norrut. I stadiga 5 sekundmeter från väst gick det ganska fort att ta sig till Lovund, en klippa mitt i havet med ca 500 invånare, laxodling och en del andra aktiviteter (cisterner, stenbrott och fiskebåtar vittnade om detta). Vi lade till vid en liten pontonbrygga och var den enda främmande båten i hamnen – som vanligt. Och inte en båt mötte vi på hela vägen hit ut, inte ens Hurtigrutten.
Middagen blev sen, en hel torsk på 3 kg skulle ju kokas! Denna gång blev det äkta pepparrot som tillbehör, fast på tub – helt ok.
Dagens största händelse var annars att radionyheterna meddelade om och om igen att Ben Ari och prinsessan Märta-Louise skulle skiljas.
En fundering vi har med oss längs norska kusten är hur öarna kan vara så himla olika geologiskt? Vissa är som kobbarna hemma, låga och formade och rundade av inlandsisen i nordost-sydvästlig riktning. Medans andra – som Lovund och många andra imponerande öar, är spetsiga och taggiga och reser sig upp ur havet som Tolkienberg. Har isen missat dem, eller är de av en annan bergart som stått emot nedmalningen och slipningen – eller har de uppstått efteråt? Men då skulle de ju vara väldigt unga – och det känns som de varit med ett tag. Ja, detta och mycket mer kan en fundera på under seglingen mot polarsirkelen, som norrmännen benämner den.
Lovund i sikte
Det var en överväldigande upplevelse att komma från tåg och buss och segla ut på den solglittrande fjorden mellan de pyramidliknande höga klippöarna. Efterhand försvann solen men Karin och vi andra njöt i fulla drag.
Ni har uppmärksammat att det finns höga oslipade berg, t.ex. Fuglöya, vid sidan av väl slipade berg vid Helgelandskusten. Vad kan det bero på att inlandsisen lämnade de höga bergen oslipade? Jag har ju för ca 30 år sedan studerat naturgeografi och nu läst på lite och försöker mig på en förklaring. Förklaringen är troligen främst temperaturförhållandena i botten på inlandsisen, dvs. i dess kontakt med underliggande berg. Men bidragande skulle även kunna vara att inlandsisen inte alls täckte dessa höga berg vid kusten, utan endast låglandet mellan dem.
Under de ca 2,5 miljonerna år – Pleistocen – som föregick ”vår geologiska tid (epok)” – Holocen/Antropocen – sker omfattande nedisningar på norra jordklotet, som vanligen benämns istider. Värt att notera är att uppskattad normal-pleistocenutbredning av inlandsis i Skandinavien täcker i princip fjälltrakterna i Skandinavien. Weichsel var den senaste av de fyra stora istiderna under Pleistocen och tog sin början för ungefär 115 000 år sedan. Maximal utbredning var för ca 20 000 år sedan. Helgelandskusten var täckt av is under ett antal tusen år medan fjällen var täckt av is under 10 000 – tals år. Isen slutade i havet där havsytan stod betydligt lägre än idag. Isen borde väl ha sluttat från centrum ut mot kanterna? På några kartbilder ser det ut som om Lofoten inte var täckt av is. Ni får undersöka om det finns slipade berghällar på Lofoten! Hittar ni sådana var Lofoten täckt av is under en kortare tid.
Om dessa höga berg var täckta av is så betyder inte det att isen slipade dem. För att isen ska slipa behöver den glida över berget vilket sker när temperaturen och trycket i botten på isen innebär att isen deformeras. Är isen fastfrusen vid berget sker ingen erosion. Det är den troligaste förklaringen till att bergens toppar inte är slipade men väl låglandet mellan dem. Isen är ju tjockare i dalen än på toppen och dess egen vikt ökar trycket. Så en inlandsis kan förstärka de nivåskillnader som finns i landskapet.
Glaciärer delas in i högpolära, subpolära och tempererade isar. Omvandlingstiden från snö till is i en högpolär is är mycket lång och den is som bildas blir kall-gradig. I princip är dessa glaciärer kalla ända ner till bottnen och de påverkar därmed inte sitt underlag. Inlandsisarna på Antarktis och på Grönland är högpolära. Subpolära isar är också kall-gradiga, men det sker smältning på ytan. Subpolära glaciärer är ofta frusna vid sitt underlag. Denna glaciärtyp är idag vanlig inom de arktiska ögrupperna Svalbard och Frans Josefs Land. Tempererade isar finns företrädelsevis inom maritima områden. På och i dessa glaciärer finns det gott om fritt rinnande vatten. Överskottet av smältvatten värmer upp den under vintern nedkylda snön till trycksmältpunkten, vilket innebär att den is som bildas också befinner sig vid trycksmältpunkten. En tempererad glaciär glider över sitt underlag och kan därför erodera underlaget. Typlokaler för dessa glaciärer finns idag på Islands sydkust och längs Norges västkust.
De flesta glaciärer är inte renodlat polära eller tempererade utan innehåller element av mer än en typ. Om man följer t.ex. en västlig utlöpare från den Grönländska inlandsisen så utgår den från högpolära förhållanden högst upp på domen. När isen så småningom når lägre nivåer kommer ett brett område med subpolära förhållanden, med stora smältvattensjöar och bäckar på isytan. Slutligen nära fronten har isen värmts upp genom intern deformation så att den är närmast tempererad. Så kan situationen ha varit längs Helgelandskusten för ca 20 000 år sedan!
Tack för ett fantastiskt och uttömmande svar som vi tuggar i oss till kaffet. Vi smälter det hela, som inlandsisen, och återkommer med rapport om Lofotens eventuellt slipade hällar. Ha de så bra i Öst! Karin och övriga nyfikna på Valborg
Oj vad häftigt!
Ser livsfarligt ut.
Hälsningar Cissi
Undras vilken livsfara du tänker på? Det ser nog värre ut på bilderna men vi har det äventyrligt och härligt! Du skulle ta med dig målarpenslarna och komma hit och fånga bergssidornas skiftningar i de olika ljusen. Vi är på väg till Kabelvåg för att titta på Lerinutställning!
5/8 till Brønnøysund och Sandnessjøen 47 nm. SV -> NV 2-6 m/s, molnigt, lite sol, lite regn, dvs typiskt Norge!
Stora resdagen idag, dvs Hasse skulle åka hem till Oslo och därefter till “hytten” med sin Hilde, så han skulle ta flyget i Brønnøysund. Vi behövde dock invänta tidvattnet för att inte få för stark ström så det blev en lugn morgon med långfrukost, båtfix och promenad. Farväl till Torghatten och fina viken där vi legat 2 nätter. Med Hasse vid rodret seglade vi sen de få sjömilen till Brønnøysund på någon timme. Han klarade segelexaminationen fint 😉 och vi tackar för trevligt sällskap och all viktig Norgekunskap vi fått under veckan. Mycket har avhandlats i kajutan – barn och barnbarn, klippfisk kontra lutfisk, mördarsniglarnas ve i Norge, fästingbehandling i olika länder, norska språkets finesser, mm.
På eftermiddagen blev det stora fiskafänget – en torsk på över en halvmeter, 3 makrillar och 1 lyrtorsk och en lycklig Ragnar! Allt är rensat och makrillarna steks nu i smör i långpanna i ugnen. Torsken får vänta tills ny besättning kommit ombord i morrn.
Efter avslutat fiske tilltog vinden lämpligt nog och det blev fin kryssa norrut, nästan på en bog hela tiden. Sista timmarna för motor så det blev varmt och gott i båten mha motorfläkten. Mulet och mörkt och bara 13 grader när vi anlände till Sandnessjoen vid 22-snåret. De 7 systrarna syns inte till men vi hoppas få dem i morgonsol i morgon.
En syster?
Etter Frøya, Halten, Småvær, Rørvik og Torghatten sitter jeg med fine opplevelser og gode minner. Men best av alt var samvær med gode venner. Takk for meg.
Tack själv, Hasse!
Vi hade en fin vecka på sjön med många goda snack om Norge vs Sverige, och trivdes gott i gemenskapen mellan länderna. Kommer hela tiden på nya frågor till våran Norge-guide. Köpte ett kex-paket som innehöll palmolja, det trodde vi inte var tillåtet i Norge ?! Ha det så gott i Italien med familj och mamma Inger 🙂
5/8 i Møyhamna. SV -> N 2-3 m/s, sol 🙂
Ledig dag, dvs ingen segling. I stället “fjällvandrade” vi över ängar med rik fjällik flora, längs en landsväg med blommiga vägrenar och uppför brant berggsida till det omtalade hålet i Torghatten. Vi förstod snart att det var en stor turistmagnet med tanke på alla människor som vallfärdade, och särskilt när ett kryssningsfartyg lade till ute på redden och ett gäng australiensare skeppades in till land och ångade uppför berget.
Hålet var verkligen imponerande, över 100 meter djupt och 35 meter högt. Olika teorier finns om hur det skapades men istiden är starkt misstänkt. Det var mäktigt att promenera igenom det gigantiska grottöppningar hålet och komma ut på en avsats på andra sidan med milsvid utsikt över västerhavet. Sammanlagt blev det 13 km idag – ganska mycket för kroppar som promenerat väldigt litet på sista tiden.
Tillbaka i båten hade vi fått 2 nya båtgrannar, motorbåtar -annars hade de inte kunnat lägga till vid vår lilla brygga. De förärade oss en fenderstep, en fender som fungerar även som ett steg när en ska hoppa ner på bryggan. Med tidvattnet kan det bli ganska högt att ta sig ner från båten ibland. Sen ville de låna grillkol och då fick vi också lust att grilla – långa som hade fiskats upp a storfiskarns häromdagen. Nu var den stelfrusen i frysen under kojen men inlindad i folie, som vi också fick av de trevliga motorbåtsfolket, blev den jättefin att äta efter en timme på grillkolen, en sorts tjällånga.
Medelhavsvärme och sol idag, men vid 17-tiden fick vi plikta med ett rungande åskväder, regn och därefter den sedvanliga regnbågen. Vi hann precis tillbaka till båten och fick in handdukarna som hängde på tork sen morgondoppet. Verkar vara norska melodin, alla väder på en och samma dag!
Imponerande hål i berget!
4/8 till Trollhatten. 46 nm, SV -> NO 2-3 m/s, sol 🙂
Fixarförmiddag i Rørvik, rensa avlopp som svämmat över och isolera dieselvärmaren som låter för mycket på nätterna. Och torka upp allt som blivit vått under gårdagens häftiga nederbörd. Och Hasse fick handlingsuppdraget, 4 turer blev det innan alla ingredienser till Bergenfiskesuppen och korrekta torrbollar (som avfuktar förvaringsutrymmena) var införskaffade. Dieselpåfyllning och gasolflaskebyte hanns också med.
Rakt norrut styrde vi kosan i motvind och för motor, 6 knop hela dagen. Ett litet fiskestopp blev det med resultat att Hasse och Ragnar drog upp varsin lyrtorsk – fint tillskott till kvällssoppan!
Dagen började med regn och slutade i strålande sol. Helt öde fjordar och hav, endast 2 tyska segelbåtar på väg söderut
med hissade spinnakrar, och så mötte vi ståtliga Hurtigrutten med vinkande passagerare på däck. Inne på land – stora gårdar i de gröna dalarna och små industrier och byggen av olika slag längs vattnet. Glesbygd men levande.
Väl framme på Trollhatten hittade vi en liten gästbrygga i en liten vik, vi är enda båten och då är bryggan full! El och ström ingår och priset är enkom 100 kr enligt ett litet anslag. Inte en människa syns till. Här stannar vi 2 nätter och ska utforska hålet i berget mm.
Man förstår varför ön kallas Torghatten
Gårsdagen startet for meg med springpojke-oppgaver på land. Ved en inkurie/bevisst ønske om fysisk aktivitet (?), klarte jeg å få til 4 turer inn til Rørvik sentrum. Den lille byen bar virkelig preg av livlig næringsaktivitet.
Den neste bemerkelsesverdige hendelsen var at etter at Ragnar hadde fått en lyr, fikk også jeg en, selvsagt lit mindre enn Ragnars. Flott å møte hurtigruta Midnatsol ( ja, bare en t). Da vi nærmet oss Torghatten forstod vi hvorfor den hadde fått sitt navn (hatt). Naturen rundt oss bar virkelig preg av at vi nærmet oss den omtalte Helgelandskysten. Skjærgård, spredt husbebyggelse, frodige marker. Duun og andre forfattere var “nær”.
2/8 till Rørvik 33 nm, SV 9-16 m/s, regn
YR lovade några sekundmeter och sol i Rørvik på eftermiddagen så vi ställde kosan dit även om det blåste 10 m/s och regnade i Småvær i morse. På halv fock forsade vi fram i sydvästen norrut längs Trøndelagskusten i 6-8 knop, ganska härligt även om sjön var lite krabb. I stället för att avta så ökade vinden till “stor kuling” (14-16 m/s) och regnet tilltog och övergick stundtals till hagel. Dålig sikt så på med lanternor och radar men vi mötte endast 3 fartyg (inte en enda fritidsbåt) på hela dagen och ingen större risk för kollision. Vi funderade lite på hur Braute hade det på sin kryss söderut – hoppas verkligen de hade bra regnkläder!
Framme i Rörvik har vi ingen lust att gå ut så det blir ytterligare en middag på Valborgrester. Och lite mys i kajutan med apparater och Dandy (Guillou, 2a boken – inte alls lika bra som 1a).
Risk för paddnacke ombord på Valborg
Endelig har båten fått en nordmann ombord – en ikke kan noe om seiling. De to første dagene har vært harde. En ting er at styrmannen er streng, kapteinen krever mye. Men av en eller annen grunn samarbeider de meget godt. Men for meg er det å lære seg svenske navn ( når man ikke kan de norske) ikke lett. Men i dag har jeg styrt båten alene (fiksert kurs……). Kort sagt er det så langt et eventyr å være med på denne turen – og det hele 4 dager før jeg avmønstrer.
1/8 till Småvaer. 39 nm, SV, 0-4 m/s, sol 🙂
Idag har Valborg varit en motorseglare i 2-3 meter höga dyningar, långa och vaggande. Härligt men gav ett lätt sug i magen om en stannade för länge under däck. Vinden var svag så vi kunde slöra endast korta stunder, annars motor. Till tonerna av Fridens liljor och Gunnar Källström (spelar på Jonsereds herrgård 7 augusti, tips för den som är hemma!) seglade vi sakta och värdigt in i Småværs hamn redan kl 19 och kunde äta middag i rimlig tid – Thaigryta och Hasses campo viejo-bubbel, fin kombo!
Småvær ligger på fastlandet och granne med oss på bryggan ligger Braute, en fembøring från Fosen vid Trondheim (braute.info). Fembøringarna var det viktigaste transportmedlet för befolkningen här uppe på Trøndelagskusten tills för 100 år sedan, blev vi upplysta om. Ett gäng på 6 personer förberedde läggdags i den öppna båten samtidigt som vi satt i sittbrunnen och åt. En Ellösbo ombord berättade att de gått från Tromsø för några dagar sen och var på väg söderut till hemmahamn. Olika besättningar är ute 1 vecka i taget och bor och sover i båten som förs fram över havet med segel och åror, ingen motor. En annan Ellösare, Lena Börjesson, som vi lyssnade till på Annes hus förra hösten, är lärare på Fosens folkhögskola och lär ut hur man navigerar i dessa båtar med endast stjärnor och måne – ingen GPS och inga waypoints! Vore kul att prova segla med detta vikinginspirerade skepp och tydligen är det möjligt med fembøringen Nidaros i Trondheim (nidaros.batlag.no) – jag blir sugen!
Innan vi lämnade Halten i morse tog vi en promenad runt den lilla ön, vilket görs på mindre än 1 timme även om en stannar till och tittar på 3-tåiga måsar, tobisgrisslor och stora bestånd med rosenrot. Vi missade tyvärr Haltendagen som Görel och Peter berättat om, men kikade på hamnmagasinet med fiskeredskap, husgeråd, kälkar och skridskor från anno dazumal och lyckades köpa ett bröd i Haltenhandeln, även om den var stängd på måndagar. Den öppnar dock ”vid behov” – och vi behövde bröd! Väldigt speciellt Halten, längst ut i havsbandet – påminde om Hävringen i Stockholms skärgård, också ett ställe för speciella människor som håller på med speciella saker, som att bo på en öde ö och fiska och ta det lugnt.
Kvällsförberedelser på femböringen Raute
Grattis på namnsdagen och tack för att vi får följa er på denna fantastiska resa. Det är så kul att läsa och titta på alla vackra foton. Också roligt att ni träffar Ellösbor även om vi inte känner dem. Hälsningar fr en annan Ellösbo/Kristina
Tack Kristina – ses i Ellös snart!
I dag har yr.no virkelig ikke hatt sitt på det tørre. Værmeldingen var ganske god, men det har regnet kontinuerlig fra Småvær til Rørvik. Likevel fin seiling med vind fra sydvest, urolig sjø, revet fokk og rundt 7 knop. For min del har jeg ikke sjelden inntatt min lunsj stående, men aldri med tykke hansker, utett regntøy, piskende regn og i lett kuling. En spesiell form for kulinarisk opplevelse. Dagens høydepunkt så langt var imidlertid det tidligere nevnte samarbeidet mellom kaptein og førstestyrmann – da vi ankom Rørvik. Båten gled perfekt inn i en trang åpning ved flytebryggen. Imponerende. Yr.no skal få en ny sjanse i morgen. Vi følger med, vær sikker.
31/7 till Halten, 37 nm, SV 2-5 m/s, sol
Elin och Helge, Hasses rara släktingar, kom och hämtade oss vid 11-tiden och bjöd på bilsightseeing runt ön. Till vardags bor de i Trondheim men efter pensioneringen är de mer i sin stuga här ute, eller sina hus snarare. Tillsammans med sonen har de 2 ställen som i sin tur består av – förutom boningshusen med rolig inredning typ stilblandning och loppis – olika båthus, fjösen (lagårdar), tillbyggen och gästhus samt kojor och gungor för alla barnbarnen. Driftiga människor, han har varit på tekniska universitet i Trondheim och hon har varit arbetsterapeut, men njuter nu av naturen och projekten här ute på Frøya. Vi åt norsk smörgåslunch med egenhändigt rökt lax hemma hos dem efter genomförd rundtur och innan vi blev tillbakaförda till Valborg.
Förutom att beundra olika vackra vyer på den karga ön, som var ungefär som Tjörn i storlek, besökte vi ett av tyskarnas kvarlämnade fort – så åter kom 2a världskriget nära. En 90-åring guidade oss i det lilla fortmuséet (storlek Hasse o Tagemuséet i Tomelilla) i bunkern och berättade sina minnen från kriget. Det var väldigt gripande att få ta del av hans historia och minnen från både tyskar och de ryska krigsfångar som medföljde och möjliggjorde ockupationen.
Vi lämnade Frøya i sydvästlig bris sent på eftermiddagen. Frøya gav mersmak – en ö som varit fattig och på undantag men som nu verkar blomstra. På det nya kultur- och kompetenscentrumet bedrivs forskning på alger och olika möjliga användningsområden, och den fina salmalaxen odlas i vatten runt Frøya. Många arbetstillfällen har tillkommit och antalet invånare ökat sen bygdens son flyttade tillbaka och byggde upp industrin runt detta. Enda smolket i bägaren på Frøya är det igenväxande landskapet som vi förstått hotar den norska naturen, t ex minskar antalet betande får på Frøya. Känner vi igen…
Kommande helg är det Frøyafestival som vi tyvärr missar. Men vi lär nog hamna på någon annan festival tids nog, för de verkar vanligt förekommande här längs den levande kusten.
Efter 6 timmars segling och motorgång nästan rakt norrut kom vi fram till Halten, en liten ö bland dyningar och bränningar, längst ut i havsbandet. Fyren lyser men inga bofasta finns här längre, bara sommargäster och båtturister.
Elin, Helge och Hasse vid Nordhamer där Hasses mor bodde till 10 års-åldern
Äventyret är inte över ännu!
Oj, var det så det gick på hemresan? SJ får konkurrens!
Nu är vi hemkomna och allt gick bra till slut, men NSB hade inte gjort någon vidare riskanalys och agerandet var under all kritik. Det var dock mest synd om alla som skulle semestra med flyg och satt 700m från flygplatsen och såg sina resor gå upp i rök. Vi fick ett trevligt bemötande av Nettbuss och slapp några extrakostnader.
30/7 till Sistranda, 31 nm, SV 2-4 m/s, sol!
Passande dag för tvätt och båtfix eftersom det regnade kraftigt när vi vaknade. Förråden behövde fyllas på så det blev en inhandlingstur till Bunnpris, inte så välsorterat men vi fick tag i det mesta. COOP var igenbommat – lite undergångsstämning i Brekstad. Tvättandet blev en upplevelse i sig, ett komplicerat system med nyckel som skulle hämtas i hotellreception varje gång det var maskinbyte. Och när dessutom en annan hamngäst försvann med nyckeln ett tag blev det komplicerat. Ingen torktumlare, så Valborg förvandlades till torkrum senare på kvällen när vi gick för motor och motorfläkten sprutade in varmluft i kabyssen.
Hann aldrig ta den planerade cykelturen till fågelområdet utan när Hasse – Ragnars norske kompiskollega – kom med Kystexpressen gav vi oss iväg på kvällssegling rakt västerut till ön Frøya. Här ligger vi nu tryggt förankrade i fiskehamnen
och väntar på släktbesök. Hasses 90-åriga mamma, som är en pigg dam i Oslo, är född på Frøya och bodde här de 10 första åren av sitt liv. Pappan, dvs Hasses morfar Guttorm, var distriktsläkare på Frøya och öarna häromkring. Familjen flyttade dock till Kristiansand på 30-talet och när tyskarna kom hamnade Guttorm i koncentrationsläger, först i Oslo och sen i Tyskland. Han hade följt sitt samvete och ville inte medverka som läkare i tyskarnas förehavanden. Det blev 4 år borta från familjen och mormor blev ensam med 6 barn, varav Hasses mamma Inger var nummer 3. Guttorm återkom och förenades med familjen efter kriget och Hasse minns honom som en ”hyggelig morfar”.
Det finns många spännande historier att berätta, bl a om Hasses egen pappa som var fallskärmsjägare och höll till i England under kriget. Dit tog han sig via Ryssland, Indien och Sydafrika för att undvika tyskarna. Norska kusten är väldigt präglad av kriget och tyskarna. Många tog sig till Shetland med fiskebåtar för att komma undan eller bedriva motståndsverksamhet. En del kom tillbaka med fiskebåtarna när de fått utbildning i motståndsarbete i England och skulle genomföra sabotage i Norge. Hasses pappa sprängde till exempel järnvägsräls längre in i landet.
Det blev en sen kväll i kajutan. Vi hann även bli upplysta o bokmål och nynorsk. Men det är en annan historia…
Marlon och Marlon, way out west
29/8 till Brekstad, 49 nm, N -> V 2-4 m/s, sol 🙂
Lämnade Kvenvaer i strålande morgonsol och åt frukost under gång. Motor 3 timmar och därefter fantastisk segling ända till ca 18 då vi lade till i Brekstad i början av fjorden in till Trondheim. Härifrån går kystexpressen som veckans besättning ska ta in till Trondheim i morgon bitti.
Brekstad gör inget särskil intryck utan mest praktiskt och lite småtråkigt. Här intill ligger dock ett fint våtmarksområde -Ørland – med massa vadarfåglar. I regionen Trøndelag som vi befinner oss i finns förutom Trondheim med Nidarosdomen även världsarvet Røros med sin koppargruvehistoria. Samt en massa fina vandrings- och pilgrimsleden – men allt detta får ta nästa sommar på nervägen. Nu är det norrut som gäller och blir endast 1 dygns stopp här.
Eftersom vi lagat mat själva hela veckan var det dags för utemiddag som blev på Høvde gård någon kilometer utanför samhället, en före detta husmorsskola i anrika byggnader och matsal i lagården med inramade foton från den gamla tiden. Vi åt enorma portioner med jättegoda moules frites – tack för maten gänget! – serverade av en osannolik faulty towers otrevlig servitris som ingen av oss lyckades charma på hela kvällen. Tillbaka i båten skakade vi av oss upplevelsen med hjälp av lite god päronkonjak (tack Annika!) och trevligt snickesnack i ruffen. Sista kvällen med denna konstellation – vi har haft skoj, minns glada skratt och pigga morgondopp – välkomna igen!
Sjön suger och åtgärdas med läckra lyrfiskmackor och törstsläckande Lagom Alaforsöl!
Hej då Valborg! Vi ses igen. Och tack Karin och Ragnar för en härlig vecka med sol och regn, bleke och kuling, fantastiska vyer men framför allt en fin gemenskap.
Carina, Harald, Lisbet o Erik
Tack Erik och ni andra!
Det blev en spännande vecka som bjöd på lite av varje, och mycken trevlig gemenskap och god mat i vår lilla 2-rummare med kök (men jag ser att du gjort Valborg lite bredare på bilden för att få mer plats). Torsken blev perfekt, tack för receptet 🙂
Carina valspanare, den skarpögda, tar sig ett dopp.
Erik gör kökstjänst och blir vän med fåglarna.
28/7 till Kvenvaer. 29 nm, SV 0-4 m/s, regn, sen sol 🙂
Äntligen nappar det på Valborg!
Idag stämde allt – regnigt, småkallt, lugnt hav, grunt område, rätt drag och perfekta knyckar. Bara att håva in – 6 olika sorter varav de kända är lyrtorsk, långa, sej, torsk och 2 okända, varav den ena är en röd taggig sak som måsarna ratade.
Valborg blev en fiskebåt med måsar och tumlare runtomkring samt några havsörnar som övervakade det hela från ovan.
Kan en gripas av fiskfeber?
Nu vill vi se val – valfeber har drabbat oss!
Efter avslutat fiske – svårt att ge sig – tuffade vi vidare mot ön Hitra i lätt motvind och sol som kommit, mest för motor och storsegel. Dagens intermezzo blev att vi lyckades vända tvärt för en kraftledning över ett sund tack vare att uppmärksamme styrman Harald upptäckte det i sista stund. Masten är 17 och ledningen var på 18 meter och en chansar inte på starkström!
Vi lade till i fina Kvenvær där mat inhandlades på Bunnpris och torsken tillagades enligt konstens alla regler. Pepparroten var dock lite svag – eftersom det var en persiljerot!
Finvädret höll i sig och det blev sittbrunnsmiddag i kvällssol, men vid 21 drog det in ett oväder söderifrån så då var det bara att fly ner i ruffen och spela yatzy.
När storfiskarns armar inte räcker till
Så här fin blev torsken när den kom på tallriken!
Grattis till all fisk!!
Det är väldigt spännande att läsa om era äventyr och njuta av de fantastiska bilderna :))
Härligt att fiskelyckan är med er! Nästan halva Norge avklarat nu!
Torsken räckte till en middag och till efterrätt serverades huvudet inklusive kinder och ögon, mums tyckte vissa!I frysen ligger lyrtorsk och långa. Nu drar vi norrut mot Lofotenfisket!
Den røde taggiga fisken måste ha varit Uer som ær en populær och god matfisk. Tyvärr lyckades vi aldrig fånga någon.
27/7 Kristiansund, sedan Straumen. 47 nm, NO 0-6 m/s, sol, sedan moln.
Det var härligt och soligt på Håholmen så vi stannade kvar tills fram på eftermiddagen. Använde de fina duscharna, promenerade runt den pyttelilla ön, beundrade vikingabåten, drack kaffe, satt på bryggan och tittade på livet som utspelade sig där. Par och familjer anlände och avreste, med rullväskor, fiskespön, hundar och kamersutrustningar. Gladast var den kinesiska familjen som guiden försökte hålla ordning på – mamman och pappan i en roddbåt med varsin åra, ett barn i en kajak och ett annat på bryggan med ett fiskespö.
När vi tuffat ut ur den spännande labyrint som de små öarna runt Håholmen bildade satte vi segel och kom snabbt ut på öppet hav, vissa gillar detta mer än andra. Stor beundran för de som utmanar sina gränser! Efter en stund visade tankmätaren att vi bara hade 7 % diesel kvar så för att inte riskera eventuellt motorstopp lade vi om kurs och drog in mot Kristiansund, en fin stad med 33.000 invånare som ligger på 4 öar med broar emellan. Här uppstod stora tumultet i Kristiansund med Ragnar, Erik och Harald vid dieseltappen diskuterandes med 1, 2, 3, 4 och till slut 5 norrmän samt chefen för det hele per telefon. Ingen otrevlig stämning men oklart hur mycket vi egentligen tankat och om vi blev debiterade även föregående kunds tankning, eftersom priset blev mycket högre än vad Valborgs tank rymmer? Telefonnummer, bankuppgifter mm skrevs ner på lappar och vi gav oss iväg utan att ha löst mysteriet. Några minuter efter att vi lämnat tappen kommer Ragnar på att tankmätaren är felkalibrerad och full tank är 150 och inte 75 liter! Ringde och sms’ade tillbaka till tappgänget och framföde våra ursäkter och att de kunde lägga ned allt efterarbete. Inte en dag utan intermezzon på denna resa – men vi lär oss…
Fortsatt fin segling med matlagning och middag under gång, eftersom vi lärt oss även detta – att det blir alldeles för sent att laga mat och äta vid ankomst som ofta blir 22-23.
Lagt till på Smøla utanpå en fint ombyggd fiskebåt med ett trevligt par från Molde.
Packhus med patina i Kristiansund
Valborg på väg inåt Håholmen i skymningen
Foto: Karin Caesar
26/7 till Håholmen. 29 nm, N 0-5 m/s, regnskurar
Lugn morgon i lugn ankarvik. Stävade på för motor till lilla samhället Bud på fastlandet där vi lunchade gårdagens fiskfångst, 2 makrillar – kunde Jesus så…
I Bud härjade tyskarna under 2a världskriget. Polska och ryska krigsfångar byggde bunkrar och mässar åt några hundra tyska militärer som spanade över Atlanten och dominerade över omgivningarna under krigsåren. Nu är området besöksmål för särskilt norrmän verkar det som, krigsmuseum med krigsmuseum och bergartsutställning in natura – gångbergarter, metamorfa, porfyr, larvikit, norsk rosa marmor mm. Spektakulära Atlanter havsvej utgår härifrån och sträcker sig 10 mil norrut.
Efter kaffe på bryggan och samtal med några Lysekilsseglare som också upplevt kulingen (18 m/s) men inne i hamnen, fortsatte vi norrut mot lilla ön Håholmen med anor från vikingatiden. Här ligger vi granne med vikingaskeppet Saga Siglar som korsat Atlanten med bygdens son och stolthet, Ragnar Thorseth, som även rott i eka till Shetland. Tjusiga blomsteruppsättningar överallt mellan de välhållna husen skvallrar om att det varit storbröllop eller någon annan festlighet. Ön inklusive alla byggnader och bryggor verkar fungera som exklusivt och sparsmakat konferens- och festcenter.
Bryggsegling i Bud
Myspys-morgon i kabyssen. Korsord inne och regn ute.
25/7 till ankarviken på Vågøya. 43 nm SV 0-14 m/s, sol, sen regn
Upp tidigt, härligt morgondopp i 20-gradigt fjordvatten, frukost och bestigning av berget upp mot Romdalseggen. Vi tog oss inte hela vägen upp utan vände neråt efter att ha beskådat utsikten över “norska alperna” från utsiktsrampen, som sköt rätt ut ur bergsväggen 600 m ö h. Bra KBT mot svindel.
Verkade vara en populär vandring att göra, folk från hela världen i olika ansträngningsgrad var på väg upp och ner i de av sherpas byggda stentrapporna.
Efter lunch på klättercentrets altan och lite praktiska bestyr som att skaffa gasol och nya tafsar till fisket gav vi oss iväg vid 14-tiden. Väldigt lugnt, nästan ingen vind, så det blev motor hela vägen ut ur Romsdalsfjorden. På slutet satte vi upp segel i den lilla kvällsbrisen och började samtidigt fiska – det började nämligen bubbla av makrill i vattnet runt omkring om oss. Även en tumlare kom och nosade på fiskarna. Storfiskarna Harald, Erik o Ragnar blev helt hypnotiserade av stimmet och kastade gång på gång – men efter 1 timme hade konstigt nog bara 2 makrillar nappat och det började blåsa upp. Plötsligt blev himlen mörk och det blev full kuling. Bara att hala in focken, reva segel (först 1 sen 2) och försöka hitta ny natthamn, eftersom det planerade Björnsund hade vinden rätt in i hamnen vid denna viktriktning. Konsultera sjökort, kartor, GPS, Seapilot, Havneguiden, YR, SMHI alltmedan vind och vågor slet i Valborg och i oss. Ingen av vädersighterna berättade om vädret som kommit över oss, utan det blåste bara några sekundmeter enligt dem. Vi vände tillbaka in i fjorden vi kommit från och började leta ankringsplats, dvs ett ställe med endast 15 m djup. Inte så lätt då fjordarna oftast är flera 100 m djupa. Vid 23-tiden kunde vi äntligen släppa ner ankaret i en vik där det finns några hus och en kyrka inne på land, känns bra!
Efter lite debreafing, då vi kom fram till att allt gick väl till slut och att vi dragit lite nya lärdomar, ligger vi nu här tryggt i våra kojer och vaggas snart till söms av vinden som bedarrat till lätt nattbris.
Makrillfiske i stiltje innan kulingen drar in
Då jag tidigare bara surfat in på bloggen med iphonen upptäckte jag först nu att det även var text på bloggen 🙂 Jättekul att följa ert äventyr! Makrillen är märklig. Vissa dagar är de bara att håva in medan de andra dagar bara drar runt i stim till synes helt ointresserade av mat. Önskar er ett fortsatt skitfiske 😉
Makrillarna var jättegoda och sen dess har det inte blivit något mer fiske, linan gick av…
Hemsidan hålet på att ordnas med bildgalleri för sig så att man snabbt kommer till bloggtexten
Allt gott från Håholmen vid tjusiga Antlanterkystvej
Vilken fantadtisk resa ni gör. Verkligen intressant att följa er. Önskar er en fortsatt go seglats.
Hej Kristina, ja det är verkligen en intressant resa just nu. Vi ankrade upp i en okänd vik mitt i natten – tack o lov är det ljust dygnet runt – och ska nu försöka hitta en hamn med internet o ladda ner nya sjökort pga de gamla tog slut, räckte bara hit till Romsdalsfjorden. Så går det när en förlitar sig på det digitala o seglar utan pappersjökort – håll tummarna! Hoppas allt är väl med dig, och snart får du pusta i fina Nerja!